Det händer inte så mycket här. 

Dagarna går.

Jobbet rullar på.

Bror kämpar på.

Det är så vardagen ser ut just nu.

Man börjar på ett sätt finna sig i det.

Förutom dessa gånger man hör att brors värden inte är bra eller att han blivit inlagd. 

Det kommer jag aldrig vänja mig vid.

Det smärtar varje gång och rädslan kommer varje gång. 

Vad ska hända nu?

Man lär sig att hantera vardagen på ett sätt som är svårt att förklara om man inte själv varit där.

Många känslor och tankar som åker runt i huvudet. 

Nu måste jag göra mig klar för dagens arbetspass.

10-21

Ha de bra.